Spanish, 1595-1657,Spanish painter. Although he is sometimes thought to have been a Sevillian painter, his career is documented in Madrid. Barrera enjoyed considerable prestige and authority within the artistic community of the Spanish capital and in 1634 and 1639 represented his profession in significant legal battles concerning the status and rights of painters. However, Barrera's known paintings, all of which are still-lifes, are those of a derivative artist of modest abilities. In Still-life with Basket of Grapes, signed and dated 1642 (Florence, Uffizi), his arrangement of objects in a window-frame and on a stone ledge derives from works by Juan van der Hamen y Le?n but without that artist's refined compositional sense or mastery of pictorial space. The rather weak modelling of objects in this painting is consistent with Barrera's other still-lifes, which are further characterized by their light tonality, bland colouring and monotonous brushwork. Comparable stylistic features are found in the more accomplished still-lifes of Antonio Ponce, with whom Barrera is documented in the 1630s. Barrera's best works are those depicting the Four Seasons, signed and dated 1638 (Seville, priv. col., see 1982 exh. cat., pp. 78-85). These are still-lifes of abundant seasonal foodstuffs and, in landscape settings, large symbolic and genre figures drawn from traditional iconography.  Related Paintings of Francisco Barrera :. | Boy with a Spinning top (mk08) | TheLion Hunt (mk01) | Lake Maurepas Bayou | Portrait of Mary Anne Bloxam | Nativity |
Related Artists:
john masefield
(born June 1, 1878, Ledbury, Herefordshire, Eng. ?? died May 12, 1967, near Abingdon, Berkshire) English poet. He went to sea in his youth, then lived precariously for several years in the U.S. before settling in London. He is best known for his poems of the sea, Salt-Water Ballads (1902, including "Sea Fever" and "Cargoes"), and for his long narrative poems, such as The Everlasting Mercy (1911), containing phrases of colloquial coarseness that were unknown in earlier 20th-century English verse. After he became poet laureate in 1930, his poetry became more austere. He also wrote adventure novels, sketches, and works for children.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Adrien Manglard
France (1695 -1760 ) - Painter